Utan arbetslust – en studie av kvinnors strategier

Under våren 2005 genomförde Kvinnopolitiskt forum en undersökning om kvinnors tid. Syftet var dels att problematisera konceptet fritid, hur mycket fri tid kvinnor egentligen upplevde sig ha utifrån definitionen ”tid som du har för dig själv”, dels att diskutera innebörden av begreppet arbete. En annan avsikt var att undersöka och samla in eventuella erfarenheter av och praktiker för att frigöra tid. Metoden för undersökningens var att intervjua kvinnor i olika åldrar som vi mött på offentliga platser i Stockholm.

Många av de intervjuade kvinnorna upplevde att de inte fick betalt för allt arbete de utförde under en vanlig vardag. En del ansåg sig ha mycket fri tid medan andra tyckte att det var svårt att få tid för sig själv. Gemensamt för de flesta var att de hade tänkt på hur de skulle kunna förändra sin arbetssituation, det rörde sig om allt från att byta jobb och chef till att gå ner i arbetstid.

En av frågorna rörde den delen av arbetet som inte är officiellt reglerad men som man ändå förväntas utföra i sitt arbete. Det kan vara att komma till jobbet lite innan arbetsdagen påbörjas eller använda sociala och intellektuella färdigheter för att lösa problem utöver de obligatoriska arbetsuppgifterna. Inom vårdsektorn ingår det sällan i arbetsuppgifterna att ha en god relation till anhöriga men det är ändå en förutsättning för arbetet. Hur regleras arbetet med att skapa goda relationer till kunder?

Av intervjusvaren att döma var det tydligt att arbetaren förväntades utföra dessa extrauppgifter som varken regleras, ingår i arbetsbeskrivningen eller betalas för. Utan det extra arbetet skulle inte arbetsplatsen fungera.

En konsekvens av att inte utföra detta arbete kunde vara att bli utskälld av chefen, men vissa erkände att det händer att de skiter i vissa uppgifter ändå. Möjligheten att avstå från att utföra obetalt arbete bestämdes också av positionen och tryggheten på arbetsplatsen.

” - Jag vet inte vad som skulle hända. Kanske inget? Det skulle bli konflikter?”

” – Det skulle bli jobbigt dagen efter. Mer att göra.”

En annan av det intervjuade påpekade att bristen på arbetsplatsbeskrivning var ett faktum inom vården men att det både kunde betraktas som något positivt och negativt.
”– det ger oss ett större inflytande över vårat arbete och gör det svårare för cheferna att kontrollera vad man faktiskt gör och hur lång tid det tar”

Undersökningarnas resultat pekar på att det vanligaste sättet för att utöka sin fritid är att minska hemarbetet. Många kvinnor berättade att de helt enkelt struntar i visst hemarbete som inte är direkt nödvändigt för livsföringen. Konsekvensen kunde vara att hemmet inte alltid var välstädat, att de obetalda arbetsuppgifterna inte blev minutiöst genomförda Snabbmatskonsumtion var ett annat sätt att minska arbetstiden som det innebär att inhandla råvarorna, planera och genomföra matlagningen.

Det förekom också att man på betald arbetstid gjorde en del av det arbete som man förväntades göra efter den betalda arbetsdagens slut, som att handla hem mat, köpa kläder och träna.

Ett annat vanligt sätt att undslippa viss arbetsbörda var att minska den betalda arbetstiden och på andra sätt klara ekonomin. Detta sätt förutsatte i många fall andra människors deltagande i det obetalda arbetet eller ekonomiskt stöd från annan person. Genom kollektivt boende, där flera personer delar arbetsbördan och boendekostnaden, effektiviseras arbetet och frigörs tid. Å andra sidan uppgavs att ensamhushåll i vissa fall var ett medel för att förändra situationen med arbetsdelningen i hemmet i positiv riktning.

Undersökningens resultat speglas också i allmänt statistiskt material. Under 1990-talet minskade kvinnor sin hemarbetstid med ca 40 minuter, eller 15 %. Kvinnors tidsåtgång för matlagning, diskning, klädunderhåll och allmän städning har minskat. Män har tagit över en del av matlagningen men inget av städningen. Minskningen beror inte på att männen sammantaget har tagit ett större ansvar för arbetet i hemmet. Bilden av jämställdhet som gärna förmedlas i populär media motsägs av att mäns insats i hemmen inte visar någon ökning under samma period.

Statistiken och vår undersökning uppenbarar att det är kvinnors ändrade beteenden som ligger bakom dessa förändringar, inte männens ökade bidrag till det obetalda arbetet. Det är ett uttryck för en vägran att påföras obetalt arbete.

Hemmet som arbetsplats har visat sig erbjuda många möjligheter för kampen för mer fritid. Kvinnors förhållningssätt till arbete är ett dynamiskt förhållande mellan påförande av arbete och vägran. Hemmet som en arena för kampen om fritid och levnadsvillkor är något som sällan belyses. I betraktandet av kvinnan i detta sammanhang träder hon fram som ett aktivt subjekt.

Förändringen av hemarbetet beror på kvinnors vägran och de förändrade villkoren för kvinnors liv och arbete. Efter det massiva inträdet på arbetsmarknaden har en situation med dubbel arbetsbörda uppstått där kvinnor förväntas att effektivt vara förvärvsarbetande och välutbildade samt ansvariga för hem och familj. Att på ett flexibelt sätt förena betalt och obetalt arbete vilket intensifierar arbetstempot och skapar en extremt produktiv arbetskraft som avkrävs tillgänglighet dygnets alla timmar. De dubbla kraven framtvingar behovet av att på nytt formulera strategier mot arbete i ett patriarkalt samhälle.

Vi kan se, att många av de strategier de intervjuade kvinnorna använder sig av har en individuell karaktär, men är samtidigt så utbredda att man kan prata om dem som ett kollektivt fenomen. Vår undersökning tillsammans med det statistiska underlaget, tyder på en vilja att ha ett aktivt liv bortom arbetet och ett förkastande av den traditionella hemmafrusrollen. Kvinnor är högst medvetna om hemarbetets betydelse och agerar därefter.

Vår undersökning visar på några tillvägagångssätt för att uppnå ett sådant liv, praktiker för tillägnandet av egen tid, oberoende av myten om det jämställda Sverige.