Sedan 17 september 2006 har vi den mest aggressiva borgerliga regeringen på år och dagar.
En regering som talar om individens rätt att välja!
Mer specifikt, om individens rätt att välja vilket städföretag som ska putsa dina fönster, vika din tvätt och passa din barn.
Vad vår regering inte talar om är individens rätt att påverka sin egna arbetssituation och livssituation.
Det blir så tydligt att vi lever i skilda världar när regeringens vision om feminism handlar om hur man ska få in fler kvinnor i näringslivet, hur vi ska få fler kvinnor på VD-poster.
Låt oss uttrycka mig i klarspråk:
Jag vill inte bli någon jävla VD.
Vad jag vill är att slippa bli behandlad som en slav på jobbet. Jag vill få betalt för det arbete jag utför, jag vill slippa vara en reservarbetskraft, timanställd eller provanställd ständigt hotad att på lösa grunder bli uppsagd.
Jag vill ha en fast anställning.
Det är den verklighet vi arbetarkvinnor och invandrare lever i idag. När dom skär ner på a-kassa och offentlig sektor så är det vi som drabbas hårdast.
Genom att nedvärdera vårt arbete och vår arbetsinsats, genom rasistiska och semitiska föreställningar rättfärdigar arbetsköparna sina diskriminerande handlingar.
Som pigavdraget till exempel: En åtgärd för att få in fler kvinnor i arbetslivet säger de. Dom vill att invandrarkvinnor ska städa upp överklassens skit!
Och denna cirkus ska betalas av, ja, skattepengar!
Det är fult att använda sig av denna sorts tomma retorik. Det är inget annat än sofistikerad rasism. Jag spottar på deras så kallade feminism!
Att en liten del av kvinnokollektivet ska köpa sig fria på bekostnad av oss andra kvinnor.
I stället för att se den verkliga boven i dramat - alla dessa män som endast utför 30 procent av hushållsarbetet.
Det är nästan, men bara nästan, så att man skulle kunna tro att borgarna tänker på herr och fru Cederskölds behov av att få sina kristallkronor putsade - än på arbetslösa kvinnors behov av arbete.
Varför satsar man inte annars på en lösning som gynnar hela kollektivet? Som att bygga ut offentlig sektor. Dagis 24 timmar om dygnet för alla dessa ensamstående föräldrar som jobbar OB-tider?
Eller sex timmars arbetsdag med bibehållen lön så att vi alla kan ha tid med det obetalda arbetet såsom städning och matlagning? Eller varför inte lägga resurserna på att kollektivisera detta arbete?
Därför att kapitalet tjänar på kvinnoförtrycket!
Det tjänar på att ha oss kvinnor till att dubbelarbeta!
Det tjänar på att utnyttja oss som billig arbetskraft!
För att kunna förändra våra villkor måste vi organisera oss politiskt och ställa offensiva krav. Låt oss bygga en rörelse som kan sänka det här systemet en gång för alla!
Jag vill se ett revolutionärt åttonde mars som banar vägen för ett kämpande kvinnokollektiv.
Vi måste ta fajten - 365 dagar om året.
Låt oss kämpa för socialismen!
Kvinnokamp - Klasskamp!
Lotta, Kvinnopolitiskt forum