Är du objektifierad, lilla Flicka?

Under det senaste halvåret har uttryck som "sexualiseringen av det offentligarummet" och "objektifieringen av kvinnor" cirkulerat i den offentliga debatten och i samhället i stort, till exempel genom Feministiskt Initiativ och regeringens Flicka-kampanj. Men de tappar bort den ekonomiska grunden. De banar väg för en diskussion om "de dumma" - media, reklammakare, sexistsvin etcetera. Frågan om varför eller vem som tjänar på det faller bort.

Det är nödvändigt att diskutera sexualiseringen av det offentliga rummet, men varje sådan diskussion måste vara förankrad i ett sammanhang. När vi ifrågasätter och problematiserar måste vi se bortom den dagsaktuella frågan så att vi kan hitta kampmetoder som pekar framåt och inte bara till förbud.Vi vill fokusera på att sexualiseringen är en del av den patriarkala kapitalismen och visa på ett helhetsperspektiv. Den kamp som förs av många feminister har en ekonomisk bas. Den handlar inte bara om sexism. Sexismen är en aspekt av flera andra och den fyller en viktig funktion i objektifieringen/varufieringen av kvinnor.

I alla samhällen sker ett utbyte av varor mellan människor. Varan kan vara en stol, mat eller att hjälpa någon med en trasslig relation. Varje vara har både ett bytesvärde och ett bruksvärde. Bruksvärdet är din egen nytta av varan medan bytesvärdet bestäms av marknaden. Det som har ett bruksvärde för dig kan alltså ha ett bytesvärde för någon annan. Varan arbetskraft byts till exempel mot pengar som i sin tur byts mot andra varor. I dagens ekonomiska system är det här bytet ojämnt. Problemet blir att äve npersonliga relationer fördunklas genom att man slutar se människan som tillverkat varan, den sociala relationen, och i stället ser till vad varan personen bär på är värd. Bytet blir därför av allt större betydelse. För att kunna göra ett bra byte krävs det att du har ett högre värde än den du byter med.

Ett parförhållande är på så sätt också en bytesrelation, där mannen har ett högre värde. Mannen kan därför göra byten han tjänar på. Därför kan han byta sin status som man mot att kunna slappa framför tv:n istället för att lagamat. Även sådant som "sexualiseringen av det offentliga rummet" är något som den enskilde mannen drar nytta av, då kvinnan som vara i samhället gör att bytet i hemmet blir än mer ojämlikt. Utanför hemmet kan han dra nytta av sexualiseringen genom att inte behöva se kvinnor som subjekt som behöver tas på allvar. Han kan därför lättare tillskansa sig ett drägligare liv på kvinnors bekostnad.

När man talar om sexualiseringen av rummet lösryckt oskadliggörs därför den feministiska kampen. När begreppen används utan förklaring av orsak och konsekvens: den ekonomiska verkligheten, lämnas problemet oförklarat och framstår som en kamp om idéer. Förstår man inte grunden kan det vara svårt att förstå varför det fortsätter att återskapas. Men verkligheten är att det alltid finns någon som tjänar på varufieringen av kvinnokroppen. Att lyfta ut denna aspekt ur sitt sammanhang kan vidare leda till en falsk uppdelning mellan psykologisk/ideologisk sexualisering å ena sidan och den ekonomiska verkligheten å andra. Genom att göra det så blir det ekonomiska något mystiskt och ogreppbart istället för vad det egentligen är: sociala relationer.

”Vägra kallas hora”-kampanjen är ett exempel på hur en feministisk kamp tappar bort grundorsaken och börjar fokusera på ett symptom. Ordet hora ska symbolisera allt som är "dåligt" och genom att förbjuda ordet så ska problemet också försvinna. Man frågar inte varför, eller diskuterar prostitutionen som någonting verkligt som påverkar alla kvinnor. Hos alla kvinnor finns en möjlighet att prostituera sig. Kvinnor blir varor, vars kroppar får ett värde i sig och kan bytas mot någonting annat. Män som kallar kvinnor hora gör kvinnan till en vara. Det speglar en verklighet där kvinnors kroppar köps och säljs. Prostitutionen och horan är den yttersta formen av varufieringen. Horan är bärare av en kropp som någon annan bestämmer värdet på. I samma sekund som en kvinna byter sin kropp mot pengar, blir kroppen en vara som någon annan får nytta av. Men hennes egen kontroll över kroppen och möjlighet att använda den försvinner. Detta byte gäller även på andra sätt och på andra platser än på bordellen. Vad vi aldrig får glömma är att kvinnan inte bestämmer värdet på sin kropp själv - det avgörs på en marknad. Det ojämlika bytet av värden är centralt och avgörande för kapitalismen.

Den aktiva feministiska kampen har tvingat fram en diskussion och de etablerade partierna måste därför ta hänsyn till och förhålla sig till feminismen. Att Marita Ulvskog startade "Feministas" är ett exempel på hur makten svarar mot ett reellt hot. I dag är det få som inte skulle skriva under på att de vill leva i ett jämställt samhälle, det är en effekt av den kvinnokamp som har skett och som ständigt är närvarande. Men lika lätt som det är att hålla med om jämställdhet är det att oskadliggöra den. Statsmakten kan inte längre prata om klasskamp utan att det skorrar falskt, men makten har ett behov av att verka ha en gräsrotsrörelse som kan ge "politiken" ett innehåll. Nu har turen kommit till feminismen. Men det är inte vilken feminism som helst, naturligtvis. Det är de feministiska termerna som inte leder till någon förändring och som inte kräver något i aktionsväg. De feminister som vill mer än kvotering till styrelser förskjuts och knuffas undan. Kvar blir den systembevarande feminismen.

De framsteg som gjorts på grund av feministisk kamp är positiva, samtidigt som vi hela tiden ser att feminismen riskerar att sugas upp och oskadliggöras om vi inte utvecklar den. Vi menar att den feministiska kampen är en nödvändig del av kampen mot kapitalet, men för att inte göra feminismen ofarlig måste vi länka ihop kamperna med varandra. Ett sätt att göra det på är att se objektifieringen/varufieringen ur ett helhetsperspektiv och hur det synliga och osynliga motståndet ständigt är närvarande när vi på olika sätt motsätter oss och undandrar oss bytesakten. När vi sjukskriver oss, vägrar tvåsamheten, hemarbetet, snor eller plankar och så vidare är Vi alla det aktiva subjektet. Vi skapar inte bara värde - vi skapar utvecklingen.