Stöduttalande till SAC:s Papperslösagrupp

Med anledning av Ung Vänsters angrepp på SAC:s fackliga organisering av personer som arbetar i Sverige utan uppehållstillstå nd, de så kallat ”papperslösa”, vill Kvinnopolitiskt forum uttrycka sitt fulla
stöd till Papperslösagruppen.

Fackföreningarna i Sverige har alltid arbetat med utgångspunkt i den
kapitalistiska exploateringen. Inom arbetarklassen har sedan olika
typer av arbete avlönats i olika hög grad och villkoren för arbetet
har reglerats olika för olika arbetare. Fackföreningarnas grundidé är
att kämpa tillsammans för att inte försämra villkoren under vilka vi
tvingas arbeta. Vi som är organiserade lovar varandra att inte
acceptera splittring som i vissa lägen kan gynna en arbetare på en
annans bekostnad. För att kunna fortsätta kämpa för värdiga
(arbets)liv krävs att vi har en analys av hur arbetet är organiserat
under kapitalismen. Ung Vänsters utspel kan tolkas som ett sorgligt
och farligt resultat av brist på sådan analys.

Vänsterpartiets förhållningssätt till den politiska och fackliga
kampen är att se dem som två åtskilda och de menar att det så ska
vara. Vårt svar är att den politiska, sociala och fackliga kampen
hänger ihop och att det är möjligt att göra framsteg först då dessa
samverkar. Facket måste sluta vara en exklusiv grupp för
fastanställda arbetare med betald semester och se verkligheten som
den är. Man måste fråga sig: när börjar arbetsdagen, vad är en
arbetsplats och var är en ”riktig” arbetare?

Världen över arbetar miljontals arbetare utan papper. Regeringar och
kapitalister känner mycket väl till detta och de papperslösas
rättigheter i olika länder varierar beroende på hur stor del av
landets och kapitalets omsättningar dessa bidrar till. Den
papperslösa delen av arbetskraften är inte ett undantag utan tillhör
i själva verket den reguljära arbetskraften i dagens kapitalism.
Migrationen håller hela industrier vid liv och varken kapitalisterna
eller staten behöver ta ansvar för migranternas livsvillkor. De är ju
där ”olagligt” och har således sig själva att skylla när de nekas de
rättigheter som ett medborgarskap kan innebära. Kapitalisterna
gnuggar sina händer och arbetarklassen får betala när vi står
splittrade.

Organiseringen av arbetet under kapitalismen idag kännetecknas av
högre krav på arbetarnas flexibilitet även i den vita sektorn. Det
gäller både var arbetsplatsen är förlagd och hur stor del av arbetet
som ska vara avlönat. Högerregeringen driver naturligtvis på denna
utveckling, ett färskt exempel är att arbetslösa tvingas att söka
jobb i hela landet för att inte förlora sin a-kassa. Men tongångarna
återfinns inte bara hos högern. Även socialdemokraternas vurm för
egenföretagare (särskilt kvinnliga) utgör en rörelse mot att
arbetarklassen i allt högre utsträckning ska leverera en färdig
produkt i stället för att sälja sin arbetskraft. Arbetsköparens
ansvar för att hålla arbetarklassen vid liv försvinner fasas ut på
arbetarna. Det är nu upp till var och en att organisera sjukpengen,
arbetslöshetsfö rsäkringen, pensionen, arbetstiden och arbetslokalen.
För allt detta arbete är inte arbetsplatsen rumsligt bestämd och
arbetstiden inte skriven på papper, det är upp till arbetarna att
göra jobbet. Tryggheten luckras upp medan kravet på flexibilitet
skärps. Med f-skattsedeln slutar kampen för ett värdigt liv att vara
renodlat facklig utan blir också politisk och social. Inför denna
situation är inte den traditionella fackföreningsrö relsen rustad,
precis som den saknar verktyg för att hantera att en del av
arbetarklassen saknar medborgerliga rättigheter.

De enda som har något att förlora på att vi har en nykter analys av
hur arbetet är organiserat under kapitalismen är kapitalisterna. Det
är korkat att på ett nedlåtande sätt hävda att SAC ”organiserar
blatterean” – det har ju i så fall alltid fackföreningsrörelsen
gjort! Senast i juli satt Kommunal tillsammans med Maud Olofsson på
en kurs för företagare som ville etablera sig inom den nygamla
pigsektorn – och ”organiserade blatterean”! Den stora skillnaden är i
själva verket att arbetarna inom SAC demokratiskt organiserar sig och
driver sin kamp utan att exkludera gruppen arbetare utan betald
semester, sjukpeng eller medborgarskap. Där finns heller inga ombud
som rear bort strejkrätten!

SAC håller på att uppfinna facket på nytt, med en färsk analys av
kapitalismen som verktyg och arbetarrörelsens grundidéer som vapen.
Sedan när blev det ett hot för Ung Vänster och Vänsterpartiet?