Kvinnopolitiskt forum sprider och utvecklar teorier kring kvinnors arbete och kamp.

18 december 2007

Svar till Göte Kildén i IF Metalls inlägg i tidningen Internationalen

Svar till Göte Kildén

Tack för lektionen om kollektivavtal, men eftersom
många av oss är fackligt aktiva så känner vi likaväl
som du till vår historia. Vi anser inte att den här
diskussionen handlar om kollektivavtalens vara eller
icke vara utan om solidaritet med de människor som
står utanför rådande avtal.

Från början hade inte heller kvinnor rätt att vara med
i facket, något som vi antar att alla idag har
förstått var ett misstag. Då valde männen i
fackföreningsrö relsen att se på kvinnorna som ett hot
mot männens löner istället för kamrater att var
solidariska med. Precis som många idag ser på
papperslösa invandrare. Vi kvinnor har inte fått några
rättigheter tilldelade oss, vi har kämpat för dem, och
det om något är väl också fackföreningarnas grund.

Även om den stora majoriteten jobbar på företag som
har kollektivavtal så måste Göte inse att det finns
många som står utanför: unga, osäkert anställda,
papperslösa. Vi som är unga vet att arbetsmarknaden
idag ser annorlunda ut än tidigare, vi är många som
aldrig haft en fast anställning, och därmed får
arbetsköparna lättare att strunta i stora delar av
kollektivavtalen, det blir då återigen väldigt tydligt
att det enda sätter att få sina rättigheter
tillgodosedda är genom kollektiv kamp.

Genom att hänvisa till ett ideal som få idag lever upp
till och därmed förneka papperslösa deras rätt att
organisera sig så vänder man dem ryggen. Det känns
också cyniskt att som Göte låta påskina att man kan
ignorera en grupp på arbetsmarknaden bara för att de
skulle vara få. Kämpar vi inte för allas frigörelse?!

Den fackliga striden är inte alls över som Göte
påstår, utan pågår för fullt i och med de papperslösas
kamp för att förbättra sina arbetsvillkor. Att Göte,
som fackligt aktiv ser det som att den fackliga
aktiviteten stannar när människor själva organiserar
sig tillsammans med sina arbetskamrater är
oroväckande.

Papper åt alla, men till dess: rätten till att sluta
sig samman och kämpa för bättre arbetsvillkor!